Vandringshinder är hinder i vattendrag som stänger olika djurarter ute från dess naturliga livs-, lek- och uppväxtområden. Det är inte bara fisk som drabbas av vandringshinder utan även grodor, uttrar och vattenlevande insekter. Många djur är beroende av att ha fria vandringsvägar för att öka sin överlevnad- och reproduktionschans. Vandringshinder är ett hot mot den biologiska mångfalden. Dels genom det fysiska hindret men även genom att uppströms liggande miljöer blir mer sjölika. 

Det finns naturliga vandringshinder i form av vattenfall och klippor. Tillfälligt kan även fallna träd och brötbildningar utgöra hinder, de senare löser naturen själva genom att erodera runt och/eller under, detta skapar variation i vattendraget vilket i sin tur gynnar den biologiska mångfalden. Naturliga vandringshinder lämnas utan åtgärd. Onaturliga vandringshinder är uppdämda dammar, fellagda vägtrummor och omoderna fiskvägar av t.ex. kammartyp, så kallade laxtrappor. Som exempel kan nämnas att undersökningar har visat att varannan till var tredje vägtrumma är placerade så att de utgör ett vandringshinder för fisk.

Enligt vattenverksamhetsutredningen (SOU 2013:69) ska de som har verksamhet vid vattendrag ansöka om nytt tillstånd för sina anläggningar. De som inte ansöker om nytt tillstånd, eller får avslag, ska föreläggas att riva ut anläggningarna. 

Nedan visas ett urval av bilder på vandringshinder som är åtgärdade av Naturentreprenad Syd AB samt en film från utrivningen av Mariebergs kraftverk i Mörrum 2020.